Kyrkoherde THOMAS IDERGARD SJ
Predikan för Högtiden för S:t Josef, Jungfru Marias brudgum
2025-03-19
2 Sam 7:4-5, 12-14, 16; Ps 89; Rom 4:13, 16-18, 22; Matt 1:16, 18-21, 24
S:t Lars katolska kyrka, Uppsala
Kära systrar och bröder i Kristus,
Idag firar vi hela den universella, dvs Katolska, kyrkans skyddspatron. Utan en enda egen replik i Bibeln, är hans liv ett av de mäktigaste vittnesbörd som finns om att lyssna och lita på Gud, och att handla på basis av det lyssnandet och den tilliten, för att skydda Guds plantering av sitt rike, sin nya ordning, i världen, så att den kan gro och växa och därmed dra människor till sig.
När jag i början av förra året arbetade ett par veckor i katedralen i Durban i Sydafrika, fanns där i prästbostaden en liten prydnadsstaty av den kanadensiske skulptören Timothy Schmalz, vilken föreställde den Heliga familjen. Josef sitter ner och håller en sovande Maria i sina armar och sitt knä. I hennes famn vilar det sovande Jesusbarnet. Josef sluter sina ögon och vilar sitt huvud mot Marias men han sover inte. Han håller istället Maria och Jesus när de sover. Statyn heter ”A Quiet Moment”, ”ett stilla ögonblick” och det utstrålar den verkligen.
Jag tyckte mycket om att betrakta detta lilla men talande konstverk, som för mig nog är den bästa och mest träffande framställning av den Helige Josef som jag har sett. Här framgår hans skyddspatronat så tydligt: hans styrka, synlig i handling, bär Kyrkan, som symboliseras av Jungfru Maria, hon som aktivt sa sitt ja till Guds erbjudande att genom henne fysiskt kunna gå in i världen, och som i sin barm bär Jesus Kristus, Guds synliga erbjudande om evigt liv, i Kyrkans oföränderliga lära och sju sakrament, till alla som vill tro.
Som dagens evangelium berättar, visar den Helige Josef på de hållningar som skyddar Kyrkan och alltså genom oss, som tillhör henne – både ofullständigt genom det kristna dopet i andra kristna samfund och gemenskaper, och fullständigt genom integreringen i hela den sakramentala gemenskapen – håller Guds ljus levande. Jag ser framförallt sex centrala beståndsdelar i denna den Helige Josefs hållning:
Till att börja med, handlar det om kärleken som får oss att höja oss över våra egna behov av upprättelse.
För det andra gäller det ödmjukheten som inte är mesighet eller osäkerhet om sanningen utan insikten att det är Gud som är Gud och att det är jag som behöver söka Guds vilja. Inte tvärtom.
För det tredje har vi tilliten till att det som kan se ut som en katastrof för mig kan vara meningsfull i Guds plan, för både mig och många andra, och att min kallelse är att söka Guds vilja i hur jag förhåller mig till ”katastrofen”, istället för att försöka behärska den och därmed översköljas av frustrationen av att inte kunna göra det. För det kan jag sällan.
För det fjärde: insikten att min stora uppgift i livet förmodligen är en som jag varken tänkt ut själv eller först skulle ha valt; att mitt liv handlar om något mer och större än mig och det jag omedelbart vill, dvs tror jag behöver; nämligen om vem jag är kallad att bli i Guds plan, med och för Guds verk. Och som följd av denna insikt, beredskapen att låta alla egna omedelbara behov stå tillbaka – något vi skulle kunna beteckna som en ”manlig” aspekt av att vara människa.
För det femte representerar den Helige Josef utbredandet av det gudomliga – det enda, sanna hoppet – i världen, när både mannen och kvinnan i ett äktenskap, precis som den Helige Josef och Jungfru Maria – om än i ett mycket speciellt äktenskap, förstås, men utan att vara irrelevant, tvärtom – förenas i överlåtelsen av sig själva och därmed varandra till Gud, och till att ledas av Guds vilja.
Och för det sjätte och sista, men inte minst, ser vi i den Helige Josefs hållning det faderskap som inte nödvändigtvis är biologiskt utan en vilja att med sin styrka tjäna det mänskliga livet och dess villkor från dess tillkomst och under dess absolut mest sköra tid, närhelst det korsar min väg. Och därtill då att vara beredd att utsätta sig för alla umbäranden och all vanära för det, om så behövs.
Vad alla kristna, män som kvinnor, kan lära av den Helige Josefs föredöme, och alltid får be om hans förböner för att se och göra efter, är att också vi, precis där vi finns, som delar av Kyrkan, är med och bär och skyddar Kyrkan, med det värdefulla hon har i sin barm, och vill dela med världen. Amen.