P. Sebastian Maly SJ
Predikan för 33:e söndagen under året
2024-11-17
Årgång B: Dan 12:1-3 Heb 10:11-18 Mark 13:24-32
Kära bröder och systrar,
Läsningarnas budskap mot kyrkoårets slut är alltid litet skrämmande. Söndagens evangelium skapar en nästan apokalyptisk stämning. Tillsammans med novembers mörker och tristess kan det väl väcka känslan att det skulle ha varit bättre att stanna hemma idag och göra något roligare. Det räcker ju med alla dessa skrämmande händelser i världen som tränger in i vårt vardagliga liv i form av dåliga nyheter. För två år sen fick jag uppleva november under ett jesuitiskt utbildningsprogram i Sydafrika. I Sydafrika är det sommar i november. Så det var en helt ny upplevelse att höra dessa texter och särskilt adventstidens texter under sommaren.
Men även i dagens läsningar finns inte bara apokalyps och undergång. I profeten Daniels bok hör vi att änglaprinsen Mikael träder fram i himlen för att inleda den onda kungen Antiochus undergång vars härskande över Israel som en ockupationsmakt under 300-talet före Kristus var fruktansvärt. I denna mörka tid förkunnar Mikael att det alltjämt finns ett strålsken i världen: ”De som nått insikt skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt.“ Gud låter de stråla som bemödar sig att leva ett rättfärdigt liv och att hjälpa andra att leva på detta sätt. Det är inte bara de som har nått fullkomlighet som lyser utan alla som bemödat sig. Här i Sverige är det ganska enkelt att förtydliga eftersom dagarna är så korta just nu. Om man tänder ett ljus under dagen så märker man ingen skillnad. Men om man tänder det under natten då gör det stor skillnad även om det bara är ett litet värmeljus. Och tänk på sättet att lysa upp en mörk kyrka med ett hundratal ljus. Vi gör alla en skillnad i världen när vi bemödar oss att följa Jesus.
Ännu mer tröstande är orden från Hebreerbrevet. Vi behöver inget offer längre eftersom Gud har förlåtit våra synder. Vår relation till Gud behöver inte längre präglas av rädslan att det är vi som måste göra någonting för att stämma Gud nådig. Med Jesus och hans hängivenhet har Gud själv gjort allt och visat oss att han vill vinna vår kärlek och vår hängivenhet för Jesus och hans budskap. Gud vill ha en annorlunda relation till oss än de vanliga relaterionerna som finns mellan människor och gudomligheter i flera religioner. Han vill bli vår vän och vill leva med oss på samma nivå. Bara på samma nivå, som Jesu lärjungar kan vi följa honom och upptäcka vad Jesu budskap betyder konkret i vårt liv. De bland er som har eller har haft små barn har säkerligen upplevt det. Det är en stor skillnad om man möter ett barn på ett vanligt sätt för vuxna, det vill säga: ovanifrån. Eller om man går ner på knä eller sätter sig på golvet så att man är i ögonhöjd med barnet. Det är inte lättare utan till och med svårare att leva i ögonhöjd med Gud. Vi kan inte göra något offer för att klara av problemen som vi har i vår relation med Gud. Vi behöver istället ta itu med det som skiljer oss från Gud och hans kärlek. Det är priset för att vara vänner.
Till slut hörde vi Jesu ord till sina lärjungar gällande världens slut. På 200-talet tolkade teologen Origenes Jesu tal om fikonträdet på följande sätt: ”På vintern har fikonträdet livskraft inom sig, men den är dold. När vintern har passerat bryter livskraften fram ur trädet, grenarna mjuknar och knopparna spirar. På samma sätt är det med världen och med varje individ. När Kristus återvänder vid tidens slut kommer världens vinter att vara över. Fram till dess bär vi vår livskraft gömd inom oss. Kristus andas på oss och driver bort de hårda vintervindarna, och vi låter mjuka grenar och löv spira. För snart är sommaren här. Då kommer vi att öppet visa våra frukter. De som ser med Kristi ögon kan se frukten redan nu. När Kristus kom till världen började fikonträdet, dvs. världen, att skjuta ut mjuka grenar. Grenarna är en bild för kyrkan. Den får knoppar så länge sommaren är nära men ännu inte här. Men när sommaren har kommit kan kyrkan erbjuda Kristus sin mogna frukt. Kristus kommer att ta emot kyrkans frukt och smaka på dess sötma. Var och en av oss skjuter också ut mjuka grenar. Detta är det mjuka och öppna hjärta med vilket vi tror på Gud.”
Å ena sidan är vi som kristna fortfarande i vintertiden. Vår verkliga livskraft är liksom gömd inom oss. Frukterna av vårt liv är närvarande men vi kan bara se dem med Kristi ögon. Å andra sidan har Jesu liv bland oss förändrat allt. På detta sätt har redan börjat en förväntan att sommaren är nära. Det är kyrkan som står för denna förväntan. Kyrkan tar oss liksom med på hela vägen ända till sommaren. Och vi är kyrkan som utvecklar sin frukt. Det är vårt mjuka och öppna hjärta med vilket vi tror på Gud som bidrar till att kyrkans mjuka grenar skjuter fram. Om vi håller ut i tron, hoppet och kärleken då kommer vi att inse allt mer att Gud kommer och tar de sina och hela sin skapelse hem till sitt rike. Varje jul firar vi att denna framtid redan har börjat. Amen.