Predikan den 28e söndag under året av p. Sebastian Maly SJ.
Läsningar B, Vish 7:7–11, Heb 4:12–13, Mark 10:17–30
Kära bröder och systrar,
dagens evangelium är en välkänd berättelse. Jag tror att vi alla känner för den unge mannen som är så engagerad men ger sig besviken iväg efter mötet med Jesus. Hans engagement uttrycker sig i frågan: Vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?
Det är intressant hur Jesus svarar på frågan. Först säger Jesus att frågan är lite konstig eftersom det bara finns en som är god. Och det är Gud själv. Men sedan fortsätter Jesus att tala om vad mannen kan göra för att få evigt liv. Så frågan om vad som är den goda och frågan vad man ska göra för att få evigt liv är inte samma fråga för Jesus. Mannen vill göra något gott. Men Jesus lyfter fram att det goda inte är någon handling man kan utföra. Det är ingen aktivitet. Det är en person vi kan nalkas och som vi kan be till.
Vad skulle ha hänt om Jesus inte hade fortsatt med en uppräkning av flera bud utan hade talat med mannen om hur det funkar att lära känna Gud allt mer? Jesus kunde ha varit litet mer pedagogisk. I stället provocerar Jesus mannen. Genom att räkna upp flera bud triggar Jesus faktiskt mannens mönster att man måste göra något, att man behöver vara aktiv. Och mannen har varit väldigt aktiv. Han har observerat nästan alla bud hela sitt liv. På olympiaden skulle han ha vunnit guldmedalj. Så det finns ingen utmaning för honom i det.
Nu tar Jesus upp igen hur man kan nalkas Gud som är god, visserligen på ett indirekt sätt. Jesus föreslår vad mannen kan göra för att bli fullkomlig vilket faktist betyder att man blir som Gud eftersom Gud inte bara är god utan också fullkomlig. Och fullkomligheten består i att sälja allt man äger och ge åt de fattiga så att man få en skatt i himlen. Ordet ”skatt” kunde man missförstå som ett sätt att få en slags bonus hos Gud eftersom man hjälpt de fattiga. Men jag tror att ”skatten i himlen” tyder på en helt ny livsinriktning. Den som ger bort allt hen äger blir fri både till det inre och yttre. En sådan person är mer flexibel och har det lättare att följa Jesus. Därför slutar Jesus dialogen med att inbjuda mannen att följa honom.
För en människa är det svårt att förverkliga denna fullkomlighet. Men den unge mannen vill ha en utmaning. Alltså får han en sådan. Tyvärr uppfattar mannen det som Jesus föreslår som något som är för svårt för honom att göra. Mannen inser att han inte kan nalkas fullkomligheten och så tror han att han inte heller kan nalkas Gud. Och så ger han sig ledset iväg.
Varför har Jesus uppfört sig på detta opedagogiska sätt? Var det bara därför att Jesus kände sig kanske provocerad av mannen och hans självförtroende? Om han verkligen hade velat att den unge mannen följde honom skulle han ha vald en annan strategi. I stället försvinner mannen besviket. Vad synd!
Vad är det vi kan lär oss från detta? Vem av oss skulle utmana Jesus på detta sätt? Skulle vi vara beredd att lämna allting för att följa Jesus? Är det centrala budskapet egentligen att alla som vill följa Jesus behöver sälja allt de äger och bli fattiga? Jag tycker att vi behöver gå tillbaka till den unge mannens önskan. Han vill göra något gott för att få evigt liv. Jesus anar att den unge mannen har ansträngt sig hela sitt liv allt göra allt som gott som möjligt. Därför ligger utmaningen för den unge mannen någon annanstans. Han kan nalkas Gud och blir lite mer som Gud, lite mer fullkomlig när han tänker över frågan: Vad saknas mig för att kunna följa Jesus friare och mer flexibel? Jesus påpekar den sårbara punkten i mannens liv. Han påpekar det som gör det svårt för honom att följa Jesus. I den unge mannens fall var det hans anmärkningsvärda ägodelar. Han kan eller vill inte släppa taget om sina rikedomar. Men frågan gäller för oss alla: Vad saknas mig för att bli fullkomligare, för att bli ett helgon? Och vi kan vara säkert på att Jesus skulle påpekar våra sårbara punkter och utmanar oss precis där.
Så jag tror att evangeliets budskap är bara indirekt att det är bra att sälja ens ägodel och bli fattig. Därför att det är lättare på detta sätt att följa Jesus. Vi ska fråga oss själva: Vad saknas mig? Den amerikanska Trappist munken och andliga författaren Thomas Merton har skrivit: ”Att vara ett helgon innebär för mig att vara jag själv. Därför är faktiskt helighetens och frälsningens problem det problemet att ta reda på vem jag är och att upptäcka mitt sant själv.” Det låter mycket individualistiskt och egocentriskt. Men det är ju vad Jesus gör. Han konfrontera den unge mannen inte med hans många syndar han troligtvis har begått under sin livstid. Istället vill han hjälpa till att den unge mannen blir allt mer sitt sanna själv och inser vad som saknas honom så att han kan friare och lättare följa Jesus.
Det finns en liten berättelse om en judisk välkänt rabbi, Rabbi Susja, som belyser ämnet på likadant sätt. Rabbi Susja låg gråtande på dödsbädden. Det förundrade hans lärjungar. De frågade honom: Rabbi, varför är du så ledsen? Han svarade: I den kommande världen kommer man inte att fråga mig: Varför har du inte varit Mose? Snarare ska man fråga mig: Varför har du inte varit Sussja? Man ska inte fråga mig: Varför har du inte nått måttet som den största troende i vår religion har satt? I stället ska man fråga mig: Varför har du inte uppfyllt måttet som Gud har personligen satt till dig? Varför har du inte varit, som du egentligen skulle ha blivit?
Jesus inbjöd den unge mannen inte att imitera någon annan lärjunge utan att följa Jesus på hans sätt. Jesus ville vinna precis denna unge mannen som lärjunge och inte en dålig kopia av något helgon. Är jag beredd att Jesus vill också visa för mig vad som saknas mig att följa honom friare? Är jag beredd att upptäcka mitt sanna själv? Det kan gör ont att inse det eftersom det vanligen innebär förändringar. Men vi kan litar på Jesus, vår mästare och frälsare, som också säger i dagens evangeliet: För Gud är allting möjligt!
Vi måste inte bli fullkomlig eller upptäcka vårt sanna själv så snart som möjligt. Så det viktigaste budskapet idag är Jesus uppmuntran: Kom sedan och följ mig! Att följa Jesus är inte en handling man utför. Det är en väg man går tillsammans. Det är en gemenskap där man faktiskt nalkas Gud som är Jesu fader. Så vi är inbjudna att bli heligare på vägen. Det är en livsresa och inte en enda kamp eller tävlan man måste klara av på en gång som den unge mannen trodde. Men vi får höra: Kom och följ mig precis som du är och inte hur du tänker att du borde vara! Amen.